Han
Han ser det ingen annan sett. Han får mig le på ett sätt som ingen annan fått mig att göra förut. Han får mig att visa den sida jag aldrig riktigt vågat visa förut. Han får mig känna den värme inom mig som jag varit rädd för förut. Han får mig att känna en trygghet som aldrig funnits där förut. Han har fått mig att lita på han som jag aldrig vågat med någon annan förut. Med honom skrattar jag, med honom gråter jag, med honom öppnar jag mig, med honom är jag lycklig. Just därför blir jag så jävla arg på mig själv när jag ser tillbaka hur mycket jag gråtit, som jag tvivlat, som jag betett mig. Jag trodde inte det fanns människor som han och varför skulle han då vilja ha mig. Men idag förstår jag och idag gråter jag inte längre av att jag är rädd för sårbarheten, sveken eller rädd för att falla dit jag alltid fallit förut. Idag gråter jag av lycka, för den person jag sökt efter stod bara några steg bakom mig. Det var bara jag som glömde stanna upp och se mig omkring. Jag fann hans hand, jag fann hans intresse och han mitt. Han lärde mig se och uppskatta mig själv, han ger mig allt. Just därför vill jag ge honom så mycket mer. Vilka chanser, vilka gränser det än skulle innnebära skulle jag offra det för han. Sorligt nog, men så är det. Han är värd det där lilla extra, just för han är den han är.
ni är verkligen fina tillsammans :))