Min väg leder framåt
Det är små stunder som vi behöver i det stora livet. Jag har släppt taget om mycket och greppat tag om så mycket nytt. Det växer numera hopp. Livets små stunder uppskattas på ett helt annat sätt. Jag känner inte igen mig själv ibland och jag älskar det. Jag är under utveckling, och jag är verkligen på rätt väg.
Jag kämpade lite för hårt innan. Gjorde det värre än vad det var, förstorade upp saker, gjorde tankar och känslor overkligt stora. Jag gjorde mig själv sårbar. Nu bygger jag upp en ny mur, en helt annan mur. Skillnaden med denna jämfört med alla andra är att denna gång ska inget få den att rasa. Vissa delar kan gå sönder, men aldrig hela. Aldrig igen.
Lärdom om livet. Nu kan jag hantera fler situationer. Framförallt kan jag hantera mig själv. Jag vet vem jag är. Detta är ett av mina största steg någonsin. En lättnad. Jag pustar ut, samlar nya krafter och gör mig oslagbar. Min väg leder framåt. Det är de enda jag behöver veta.
