Bygga murar
Det där om att bygga murar, vet jag alldeles för mycket om.
Man kan ägna så många år åt att bygga murar. Och så länge man aldrig slutar, så länge man hela tiden fortsätter att bygga känner man sig stark eller i alla fall starkare. Man tänker att just nu mår jag bra för just nu är jag trygg. Man tror att man är okrossbar.
Det är så himla lätt att fortsätta så. För murarna bygger sig själva efter ett tag. Snabbare och starkare, högre och tjockare. Plötsligt är det inte tio murar utan tio tusen.
Men så kommer en dag då man inte längre minns varför man började. Man undrar vad det var som man ville skydda. Man undrar vad det var som var så värdefullt och så viktigt att försvara. Vad finns där innanför alla dessa murar?
Och det visar sig att man har kvävt något. Det där något stavas känslor.
<3
