Ibland gör ångesten så fruktansvärt ont

Det är först nu det gör ont, på riktigt. Jävligt ont. Det där har inte varit jag. När jag gör sådär, det är inte jag. Långt ifrån. Det är när jag tappar kontrollen och låter kaosen fånga mig. När jag låter något så fel bli rätt. Det blir värre. Ångesten. När jag sårar något så fint. Alla jag älskar. Speciellt mig själv. Jag orkar inte, står inte ut. Man kan inte orka alla dagar. Förlåt. Imorgon ska allt bli bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0